Noterat 2015

                                           4 december                                          

Den 28:e november var det åter Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. Jag besökte programpunkten ”Ideologins makt” för att höra hur man idag talar om ideologin. Det var som vanligt. En fråga som ställdes var vilken betydelse ideologi = idéer skall tillmätas i jämförelse med de materiella förhållandena. Frågan, som inte fick något tillfredsställande svar, är från denna bloggs utgångspunkter felställd. Ideologin bidrar till reproduktionen av (de materiella) produktionsförhållandena genom sin egen materialitet i de ideologiska apparaterna. Där regleras flödena av interpellationer till de subjekt som bär upp övriga materiella förhållanden. För detta föreligger ingen uttömmande teori men en riktning för kritiken att verka. Att tala om ideologi som idéer och  ordna seminarier kring detta tal är metaideologisk praktik som står i vägen för nämnd kritik och i förlängningen för politiskt betydelsefulla interventioner i reproduktionsmekanismerna.

                                           1 december                                          

Torbjörn Tännsjös debattartikel ”Reklamen är skadlig för samhället och klimatet” fick inte oväntat svar från ”Sveriges annonsörer”: ”Vi löser inte klimatfrågan genom att förbjuda reklam” .  Jag vill för min del diskutera huruvida detta kan betraktas som ett svar.

Få människor vill leva i samhällen som vilar på statlig kontroll av medier och inskränkningar av yttrandefriheten. Yttrandefrihet för såväl människor som för företag. Fritt tänkande och fria medier går hand i hand. Här utgör reklam ett viktigt smörjmedel. … Dessutom verkar Tännsjö hysa ett slags förakt mot oss medborgare och konsumenter. De allra flesta av oss vill ha allsidig information och kunna välja mellan olika erbjudanden och uppfattningar. Oavsett om det handlar om reklam eller subjektiva politiska budskap.

Detta är mer än en partsinlaga. Reklamen är en del av den kapitalistiska maskinen, där pengar omsätts i varor för att dessa skall omsättas i mer pengar. Även om varorna innefattar livsförnödenheter är syftet inte primärt att tillgodose behov. Denna förmeringscykel kräver reklam för att fullbordas, smörjmedel i en betydligt mer bokstavligt maskinell mening. I reklamen sägs vad som bedöms åstadkomma detta. Oändligt med möda läggs på uppgiften: ”Hur skall konsumenten påverkas att blir konsument av just dessa varor? Hur skapar vi upplevda behov?” Oändligt med forskning, uppfinningsrikedom och pseudokreativitet investeras. Se även föregående inlägg. Jag säger pseudo eftersom allt dikteras av pengarna och deras tomma men för kultur och miljö förödande förmeringsprocess. Det sanna är det som resulterar i denna förmering. Så mycket för ”allsidig information”.

Samma sak gäller förstås också reklamen för reklam. Tännsjö resonerar, det väcker maskinens automatik: ”Vad skall vi säga för att slå undan detta? Vi tar fram Nordkorea-kortet, vi aktiverar populismens aversion mot staten, först som sist hänvisar vi till Friheten och lögnen att det är medborgarnas bästa vi har för ögonen.” Detta är inte debatt, möten mellan olika åsikter om hur samhället bör vara inrättat; det är bara pengarna som talar, den redan givna kapitalistiska dominansen. Allt försiggår på insidan av den kapitalistiska maskinen för att smörja densamma.

Jag pekar på dessa marxistiska elementa för att det är svårt att i vår verklighet som domineras av maskinen stå emot den på alla de nivåer där den verkar. I avsaknad av ett kvalificerat politiskt språk accepteras annonsörernas ”frihet” att göra inlägg under rubriken Debatt. Även om det inses att det är ”intressen” som talar tillerkänns talet ändå plats på det område som det instrumentellt gör anspråk på att tillhöra: reflexion, debatt, politik, strävan efter det goda samhället. Det bemöts på utsagornas nivå. Frågan är inte vem som skall ha yttrandefrihet. Frågan för oss är att skärpa kritiken av yttrandens art och att göra maskinens rena instrumentalitet till ytterligare argument mot kapitalismen och dess prägling av samhällslivet. Vill vi leva under dessa existensvillkor?

                                          28 januari                                          

En rapport från Handelns Utredningsinstitut om hur våra köpbeteenden kan styras med musik är intressant läsning. I tabeller visas hur kunder spenderar olika mycket och annorlunda beroende på vilken bakgrundsmusik som spelas. ”Våra konsulter hjälper kunderna [institutets] att göra bättre affärer genom att öka förståelsen för vilka drivkrafter som påverkar konsumtionen och samhällsekonomin.” Det intressanta är hur kapitalets och kommersens företrädare talar till varandra och den förtjusning med vilken det i rapporten fastslås hur det går ”att påverka konsumenternas köpbeslut”.  Det talas om innovation, men den handlar inte om att utveckla produkter som människor behöver utan medel att få dem att köpa det de inte behöver. Och vem bestämmer vad de behöver? Svaret finns i rapporten.

Jag avser inte att dra för stora växlar på just den rapporten. Men den kan hållas fram som god representant för egenheter i ett samhälle dominerat av kapitalism och kommersialism. Ett inte oväsentligt inslag i kapitalets förmeringscykler (pengar-varor-mer pengar) är alla ansträngningar att ”påverka konsumtionen”, där förstås  reklamen och stadsrummets utseende dominerar.

Men det finns också en annan vinkling, samarbetet mellan borgerlighetens olika ideologer. I en DN-ledare för 2½ år sedan (som jag då kommenterade här, 1 april) menades att hänsyn till planeten och klimatet inte får inkräkta för mycket på vad ”som är värdefullt för människor i dag”. I annat fall förvandlas nämligen människan till en ”restpost”. Och längre tillbaka anklagade Niklas Ekdal Nina Björk i ett liknande sammanhang för att ”åkalla något högre än människan”, en hållning ”lika läskig som klimatförändringarna”.

Nu är det ju inte så att ”vad som är värdefullt för människor” enbart kommer inifrån dem själva. Vilket bl a den nämnda rapporten visar.  Men ju mer somliga anstränger sig att manipulera människors beteenden i kommersiell riktning, desto mer måste andra förneka detta genom att anbefalla ideologiska kategorier som Människan/Individen/Friheten. Liksom när de hävdar att det var ”medborgarnas önskan om valfrihet” som drev fram privatiseringsvågen.

Detta är antagligen inte en medveten konspiration. Liberalerna är säkert fyllda av sitt frihetspatos riktat mot fascism, kommunism, fundamentalism, ja allt som gör Människan till en ”restpost”. Inte minst staten. Fast när de rycker ut till försvar mot  ”godtyckliga statliga ingrepp” eller ”politikernas” inskränkningar av ”individens egenmakt” är det alltid på företagens sida.

Nu svarar liberalerna att om vi inte konsumerar tillräckligt och företagen tillförsäkras tillräckligt goda villkor blir det varken jobb eller intäkter till välfärden. Ja, så är det i det rådande systemet och det systemet sägs vara ”utan alternativ”. Frågan är bara vem som blir en restpost, när det är kapitalförmering som skall genomsyra allt. När innovation är att påverka människors ”köpbeslut”.