Noterat 2013

                                     30 november                                      

Kunder hos Omsorgshuset skall veta att omsorgen främst gäller vinsten. Kanske, kanske inte, kommer någon när de trycker på trygghetslarmet. Sveriges Arbetarparti. Teserna om penningens primat och att i Begynnelsen var inte alls Ordet kan studeras med all önskvärd åskådlighet. Först finns kapitalet. Eller uppgiften att politiskt säkra de villkor som innehavare av kapital och ”affärsidéer” önskar sig. Sedan är det pr-avdelningen som tar hand om det semantiska. Borde inte ”Omsorgshuset” framkalla samma vibbar som ”Ärlige Harrys begagnade bilar”?

Profitskola? Ha gärna något med kunskap i namnet. Här går vinsten före inte bara kunskapen utan varje tanke på ett samhälle. Där skolan är en samhällsinstitution är likvärdigheten själva poängen. Alla skolor behöver inte vara lika, men de skall vara likvärdiga med avseende på medborgerlig bildning. Att säga ”välj oss, för det är vi som förmedlar kunskap” är, bortsett från att det inte är sant, att förneka samhällets uppgifter som samhälle och skolans uppgifter som skola. Att alla skolor skall vara bra. Här är det märkligt att detta förnekande kan redovisas så öppet och dessutom i samband med falsk varudeklaration.

                                    21 oktober                                           

I helgen var det Marx-konferens på ABF-huset i Stockholm. Jag besökte (förstås) seminariet ”Ideologiteori och ideologikritik” för att höra hur de talade om det ideologiska. Summan av det hela var, om jag tolkade det rätt, att det behövs upplysning mot det ”falska medvetandet”, men eftersom verkligheten inte bara är idédriven räcker inte detta, man måste sträva efter att förändra de förhållanden som alstrar medvetanden. Här är det lätt att hålla med på ett mycket allmänt plan, men om ”förhållandena” rätt och slätt är de kapitalistiska förhållandena, hierarkiska strukturer osv, har man ”glömt” vad som sades på vägen och föranledde hela resan. Alltså frågorna om hur systemet kan vara så stabilt och motstå de önskade förändringarna, om ideologins materialitet som gör att ”förändring av förhållandena” måste innefatta ingrepp i de ideologiska förhållandenas omedelbara subjektivitetsproduktion, själva interpellationsakterna. Dvs även om ideologins materialitet nämndes sades inget om det sistnämnda, det som denna blogg intresserar sig för. Vilket, som bloggen ofta hävdar, tillhör det ideologiska. Seminariet illustrerade alltså svårigheten med att tala om det ideologiska och samtidigt höja sig ur det.

                                            3 oktober                                          

Dokument utifrån (finns på svt-play) visade en dokumentär om hur storföretagen gör för att inte behöva betala skatt. Mot slutet av programmet frågades vad de undanhållna triljonerna används till. Ja, bland annat lånas de ut till länder för att täcka de underskott som uppstår genom att företagen inte betalar skatt. Antagligen inte utan ränta. Företagen får alltså betalt för att inte betala skatt. I stället för att betala vad de är skyldiga får de ännu mer pengar av de stater de bedrar. Det talades inom EU om någon utredning, men den blev inte av.

I bloggen återkommer jag ofta till nödvändigheten av att benämna det som är utformat för att inte benämnas, inte slagordsmässigt utan för att med adekvata begrepp hålla fast i det undflyende. Som en permanent kritik, en strävan till mothegemoni. En sådan benämning är kapitalets makt, en benämning / ett begrepp som om det överhuvudtaget används lätt blir abstrakt. Men det finns alltså tillfällen när kapitalets härjningar och politikernas och lagstiftarnas knäfall inte kan benämnas annorlunda och skiljelinjerna inte är det minsta abstrakta.

                                       14 september                                    

Valet står inte längre mellan höger och vänster utan mellan vad som för Sverige framåt och vad som inte gör det.

Igen, jag kan inte låta bli att notera när ideologin är så här explicit. Framåt-bakåt i stället för höger-vänster, jag har många gånger refererat till just denna ideologiska figur som anses framgångsrik och väl också är det. Den handlar inte om ”vad som för Sverige” någonstans utan om hur medborgaren skall lystra till talet till de ”framåtsträvande” och för att vinna erkännande som sådan inta en högerposition. Vilket även innebär att erkänna att ”Samhällets självförverkligande ligger i allt högre grad inom marknadsekonomin”. En ledare i Dagens industri talar naturligtvis inte direkt till dessa subjekt, den föreskriver den politiska högern och borgerligheten i stort att det är så här den skall tala, vilket den ju också gör.

                                       7 juni                                      

Ett tillägg till notiserna 8 feb och 7 mars. När DN ”Debatt” frekvent upplåts för partsinlagor från ”näringslivet” är det inte det partiska jag vänder mig mot. En debatt står mellan parter. Jag vill ytterligare trycka på att det är ren pr som ges utrymme, alltså pr i betydelsen manipulation av språket för att manipulera mottagarna. Eller fejkade ”undersökningar” av ”opinionen”, allt uttänkt av företagens pr-avdelningar eller inhyrda reklambyråer. Vi ser kort sagt en sammanslagning mellan media och reklam som ideologiska apparater.

Senast (4 juni) var det en lismande vd för JB-gymnasierna som körde det vanliga om hur ”makten över skolan” flyttats från politiker till elever och föräldrar genom ”rätten att välja”. Inte om hur (mer av) makten flyttats till de kapitalister som han representerar. ”Man var tidigt ute med att använda IT i undervisningen” – ja, det är ju billigare med datorer än med lärare.

Som i annan reklam får språksmeder sätta samman tilltal som är rent instrumentellt m a p de effekter man vill uppnå. Som alltså inte nöjer sig med att ljuga på vanligt sätt (påstå att något dåligt är bra) utan smickrar människorna som frigjort sig från statligt förmynderi och skuttat ut på marknadens gröna ängar, eventuellt med ”egna datorer”.

Bedrägeriet dupliceras på ytterligare en nivå när den ”oberoende liberala” tidningen inte bara bidrar till att tränga undan kommunikativ rationalitet med (kommersiellt) instrumentell dito utan gör det under rubriken ”Debatt”. Obstruerandet av verklig debatt fullbordas på metanivå med denna benämning.

                                                13 maj                                       

Vår vän Erik Helmerson (gör sökning i övriga notiser) har funderat över dilemmat vinst kontra valfrihet i välfärden.

Vill du att kommunal­politikerna ska bestämma vilken skola ditt barn ska gå i? Eller föredrar du att undervisningen styrs av privata skolkapitalister som skeppar ut vinsten till Caymanöarna? …

Och framtiden tillhör den politiker som hittar just den vettiga kompromissen: ja till valfrihet, nej till girighet.

Det ideologiska ligger i hur begreppet valfrihet görs lika självklart som begreppet girighet. ”Valfriheten” lokaliseras helt hos det väljande subjektet som befriats från kommunalpolitikernas förmynderi och bara har att väja för enskilda ”aktörers” girighet. ”Valfrihetsreformerna” framställs som partikulära politiska initiativ för den ”frigörelsen”. Alla frågor om de genomgripande samhällsförändringar som drivs av kapitalets och marknadernas expansion flyttas bortom horisonten och därmed blockeras all allvarlig diskussion om ”reformernas” innebörd. Om det är skolornas, vårdinrättningarnas och apotekens uppgift att med skryt och reklam tävla med andra institutioner om kunder, i stället för att samhället säkrar kvalitet över hela linjen (inte bara med kontroll utan genom institutionernas samhälleliga karaktär). De eventuella framstegen är omöjliga att bedöma utifrån den ideologiska reduktionen av problematiken, dvs berättelsen om och framför allt till det väljande subjektet, det subjekt som performativt skapas genom de påtvingade valpraktikerna ackompanjerade av det ständiga flödet av tilltal sådana som artikelns.

                                           31 mars                                        

Jag vet inte hur man resonerar på DN:s ledarredaktion när det gäller Bard-teckningarna. Om de skall utgöra något slags kritiskt alibi för att väga upp de regimtrogna tiraderna.

Dagens teckning föreställer en arbetare som just blivit färdig med en robot.

– Klar. Ska vi ge den ett namn också – på kul?
– Kanske Staffan, så namnet finns kvar i gänget nu när du just gjort dig själv överflödig här, Staffan.

Det var ju taskigt kan man tycka. Men lite eftertanke visar hur mycket marxism som ryms i teckningen, hur långt den kan generaliseras, hur arbete skapar kapital utan att förbättra den egna situationen. Medan kapitalet förmeras står arbetaren kvar på samma nivå – om hen inte rationaliseras bort av det egna arbetets produkter eller vad dessa kan bytas mot.

Den andra möjligheten kommer inte ens på tal. Alltså att alla på företaget – och i förlängningen alla generellt – genom automatiseringen kunde få kortare arbetstid.

                                             7 mars                                      

Om det inte är under förevändning att presentera en ”undersökning” (jämför föregående notis) som borgarklassens organisationer begär helsidesutrymme på DN ”Debatt”, kan det vara med ”oberoende” ”ny forskning”, som i projektet ”Uppdrag välfärd”. ”Forskningen” må vara ny men signalorden är desamma: kundval, medborgarnas egenmakt, mångfald, förbjuda vinst ingen garanti för kvalitet, högre andel avgiftsfinansiering, förändra den svenska diskussionen om välfärden. Språklig makt som konsolidering av ekonomisk makt = kapitalistisk hegemoni.

                                            8 februari                                   

I inlägget Lögn och förbannad dikt skrev jag

Almega/Svenskt Näringsliv hävdade i en ”debatt”-artikel (DN 30.12.2011) att ”Opinionen ger stöd för att man i Stockholm kan fortsätta på den inslagna vägen” [med privatiseringar av skola och vård]. ”Opinionen” visade sig vara utfallet av en köpt enkät med ledande frågor och inadekvata svarsalternativ. Vi ser i ett sådant bedrägeri en arrogant vägran både att allvarligt debattera det rationella i privatiseringarna och att ärligt redovisa en politisk ståndpunkt (”vi representerar dem som vill använda vård/skola som vinstmaskiner”). Med hjälp av ”undersökningen” försökte man i stället tala om för oss att deras omstöpning av samhället är vad vi vill ha. …

En regimtrogen tidning affirmerar i en ledare: Det var medborgarnas vilja till valfrihet som drev fram privatiseringarna av den offentliga sektorn. Hur som helst finns enligt tidningen bara framåt (på marknadens villkor) eller bakåt (till Socialdemokraternas grå betongsamhälle). Alla som inte är framåt avfärdas hånfullt, de är ”programmatiska motståndare”, ”älskar rätlinjigt tänkande” osv.

5 februari var Almega tillbaka med artikeln Oförenligt med EU-rätten hindra vinstbolag i välfärd. (Att maktens tal ges helsidesutrymme under etiketten ”Debatt” är i sig en liten beståndsdel av den ideologiska apparaten.) Utöver att hänvisa frågan om ”vinster i välfärden” till den enväldige EU-domaren använder de nu två av metoderna ovan.

Uppenbarligen är LO-förslaget ett sätt att möta kongressbeslutet om att en non profit-princip skulle vara rådande för välfärdsföretag. Däremot svarar det inte upp mot svenska folkets önskemål. Enligt en färsk undersökning som Almega låtit analysföretaget United Minds göra sätter man tvärtom driftsfrågan, liksom insyn i ekonomin, långt ner på listan över de viktigaste frågorna vid valet av utförare i välfärdssektorn. …

När EU-rätten nu visar sig sätta stopp för att behandla utförare i välfärden olika beroende på driftsform eller ägare måste Socialdemokraterna och LO bekänna färg. Antingen accepterar man som i dag konkurrens på lika villkor och fortsätter utveckla kvalitet och valfrihet tillsammans med företagen i välfärdssektorn, eller så gör man gemensam sak med de som vill vrida klockan tillbaka; avskaffa valmöjligheterna i skola, förskola vård och omsorg och driva all verksamhet i offentlig förvaltning. …

… En fortsatt grundläggande osäkerhet om sin framtida existens för många medarbetare och företagare i välfärdssektorn kommer inte vara till fördel för utvecklingen av den välfärd vi med all rätt värderar så högt.

För det första använder de alltså åter greppet att stödja sig på en ”undersökning”. Man kan föreställa sig hur mycket möda det ligger bakom utformandet av frågorna i dessa eviga ”undersökningar” så att de skall ge önskade resultat, tvärtemot andra undersökningar som visar att en stor majoritet är emot att Sverige skall vara det mest avreglerade landet i världen när det gäller att omvandla skattepengar till profit. För det andra utpekas de som ändå inte svarar rätt som bakåtsträvande dumbommar med det mantra – ”man kan inte vrida klockan tillbaka” – som vi även hör från alla partier (utom Vänsterpartiet, och kommunisterna kan man ju bortse från). Vem anser för övrigt att man skall vrida klockan tillbaka? Vad uttrycket betyder är förstås att det inte skall finnas någon tid för andra än profitörerna.

Man kan se detta som vanlig pr, att framhålla de egna intressena med alla tillgängliga medel, så som man måste i ett samhälle där allt är konkurrensutsatt. Alla vet förstås att det är pengarna som de värderar allra högst. Men det är en konstig pr där man aggressivt rör sig mellan juridiken (och EU som en högre makt), smickret av det ”svenska folk” som man själv konstruerat tillsammans med dess ”önskemål om valfrihet” och föraktfullheten mot de bakåtsträvande som utdefinierar sig ur gemenskapen genom att anse att ”driftsfrågan” och ”insyn i ekonomin” inte är oväsentliga frågor. Är det inte något som skär sig redan i texten sådan den omedelbart möter oss, med sin maktfullkomliga men samtidigt billiga arrogans? Har vi inte här svart på vitt vad det är för slags människor eller rättare sagt samhällsklass vi har att göra med? Något att vända mot dem utöver alla faktiska förhållanden inom vård och skola (nu uppmärksammat hur friskolorna konkurrerar med överbetyg) som emellertid bortförklaras eller förklaras vara på väg att förbättras. Varför inte hålla upp en sådan här text så att den talar sitt tydliga språk tvärtemot intentionerna?

                                     3 februari                                   

Lööfgroda, groddjur tillhörande familjen lövgrodor (Hylidae). Lööfgrodan har förmågan att ändra färg beroende på omgivning och humör. Kan yttra sådant som

Var igår på en magisk kväll. I somras läste jag Ayn Rands Atlas Shrugged och blev helt betagen. Boken är den absolut i särklass bästa bok jag har läst. Den ryckte med mig, den berörde och den fick tanken att växa. Igår kväll hade Timbro releaseparty på den svenska pocketutgåvan av boken som egentligen är före Atlas Shrugged: The Fountainhead, Urkällan. … Till jul ska jag läsa boken och jag ser verkligen fram emot det.

för att i annan miljö helt förneka varje nyliberal anknytning men mena att somliga nyliberalers skrifter är ”intressanta”.

Tillägg 10 sept 14: Bloggen som länkades är borttagen. Lööf uppger numera att det bara var den skönlitterära sidan som grep henne. Och hennes beundran för starka kvinnor som Rand och Thatcher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s