Noterat

Här samlas kortare reflexioner mestadels föranledda av vad som kan läsas i media. Jag kommer som vanligt att ha ett speciellt öga till vår största morgontidning, den ”oberoende liberala”.

                                                 19 februari                                   

I femte avsnittet av Svt2:s serie Idévärlden ”bemöttes” Kajsa Ekis Ekmans kapitalismkritik av ”liberala debattören” Mattias Svensson och professorn i nationalekonomi Johanna Möllerström. Det lät som det brukar och jag vill fråga vad Ekman kunde ha sagt utöver det hon sa.

Svensson: ”Kapitalismen som system står för moral, frivilliga utbyten, skyddar mycket av friheten, friheten att välja karriär. … Utsugningsteorin … bemöttes redan på 1800-talet … människor väljer ju lönearbete … [Många väljer tryggheten, medan företagen tar riskerna:] du kan ju jobba som en väldigt begåvad forskare … lägga hela ditt yrkesliv på en idé som i slutändan aldrig blir någonting och plocka hem din lön varje månad i alla fall. … Jag ser inte varför det skulle ligga ett kapitalistiskt vinstmotiv i att människor inte får en utbildning, tvärtom, vinstintresset suger ju talanger … titta på fotbollen … vinstintresset skapar ett intresse av talanger, av bildning, av begåvning. … Kapitalismen är det samhällssystem som följer av vissa spelregler som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet och rätten att göra frivilliga avtal med andra. Att komma överens med andra om avtal som berikar båda parter.”

Möllerström: ”Kapitalism är marknadsekonomi och frihet. Man får välja vad man jobbar med. … skillnaden i människosyn … människor är vuxna och får välja själva [att t ex ta bolån].”

Man kan bemöta bemötandena på olika sätt och på olika nivåer.

Nivå 1:
Att bemöta i sak. ”Utsugningsteorin” är inte avförd genom anekdoter om ”väldigt begåvade forskare” och fotbollsproffs (inte särskilt vanliga arbetare). Eftersom de inte alls berör vad det innebär att även arbetskraften är en vara:

– Som lönearbetare har du försörjning bara om det finns arbetsköpare villiga att köpa just din arbetskraft,
– varför du måste vara ”anställningsbar” på arbetsköparens villkor och konkurrera med andra arbetare.
– När du sålt din arbetskraft ägs du och din förmåga av arbetsköparen tillsammans med dennes övriga produktionsmedel. Friheten i det hela är hans fria förfoganderätt över dessa olika egendomar.
– Eftersom mervärdet du skapar går till kapitalet är förhållandet arbete-kapital ett självförstärkande maktförhållande. Du står kvar i samma position medan kapitalet växer.
– Det är det sistnämnda som är meningen med det hela, inte primärt att tillgodose behov.

Detta är det kapitalistiska, som sedan kan motverkas av arbetarrörelse, politik och systemets egna kriser. Att säga att”utsugningsteorin” faller för att arbetaren kan ”välja karriär” är dubbelt falskt. Det är inte alltid som ens den formella valmöjligheten finns eller att den möjliggör ”karriär”, och med talet om det fria valet och de jämställda avtalen på marknaden döljs ovan nämnda punkter. Kapitalismen följer inte av regler för ”ömsesidigt berikande” avtal. Och den är inte en fråga om ”människosyn” (”vi måste tro att var och en kan göra rationella val”).  Osv.

Nivå 2:
”Liberala debattörer” talar samma språk som företagens pr-avdelningar, borgerliga politiker och ledarskribenter. Det beror inte bara på de alla gjort samma ställningstagande för kapitalismen.  Det är maskinen själv som talar, det redan givna system på vars insida de lever och där apologetisk ideologi på sitt sätt är en produktivkraft (inom reproduktionen). I stället för diskussion som låter oss förstå och ta ställning för eller mot kapitalismen får vi lyssna till dess egen ideologiska apparatur med teman som Individen och hennes ”egenmakt”, ”alternativet” Sovjet osv, formade för att förekomma diskussion. Och för att konstituera systemets subjekt, som denna väljande Individ. För Möllerströms kapitalistiskt grundade ”idealsamhälle” krävs också ”eget ansvar”, att människor ”skärper sig” och är ”bussiga och snälla”.

Nivå 3:
Om nu kapitalismen är så fri och dynamisk som det sägs, skulle den inte kunna tillåta lite tankefrihet? Men ett annat konstaterande som följer ur föregående stycke gäller den principiella oförmågan till kritik (detta är samma sak som jag framhållit om populismen). Alltså att kunna tala om hur förhållanden kan vara formade för att inte bli omtalade, bl a genom att innefatta ideologisk reglering av vad man skall tala om i stället. När det nu är just sådana ideologiska praktiker som liberalerna bedriver är det inte som medveten strategi utan som föreskriven inskränkning av den egna tankevärlden. Man använder ett språk som inte medger självkritiska frågor om det möjligen är tystnadens språk, tystnaden kring förhållanden som inte får omtalas. Som alla förhållanden Ekman försökte föra på tal utan bemötanden. Inte vid något tillfälle under programmet svarade Svensson eller Möllerström på något som Ekman framförde under sin teoretiska inledning. Och det fungerar. Man skall tala om individer och inte om strukturer. Annars har man en ful människosyn. Vi kan också notera hur programledaren frågade liberalerna vad de tänker om klyftorna mellan människor men inte om t ex formeln P – V – P, som även den förbigicks med tystnad. Man är principiellt oförmögen att grunda ställningstagandet för kapitalismen på seriös analys av de kapitalistiska förhållandena, eftersom allt man säger hör till systemets interna ideologi. Definitionen ”marknadsekonomi och frihet” kan väl inte med bästa vilja sägas ge ett djupgående grepp om fenomenet kapitalism. Detta är allt annat än dynamiskt och något som i sig talar mot systemet, så snart kritiken skapats och får innefatta även de tankemässiga låsningar som kapitalförmeringen dikterar.

Att stanna på den första nivån är en fälla; det är att bidra till det falska skenet av ”debatt”. Inte minst eftersom ”debatten” sällan når ens dit; det brukar handla om att ställa olika eländen mot varandra. I stället gäller det att själv bedriva kritiken,  av kapitalismens grundläggande ekonomiska förhållanden och även av dess ideologiska reproduktionsformer, sådana de kommer till uttryck bl a i ”debatter”. Det sistnämnda är kritik som Ekman själv hade kunnat föra fram, kanske t o m i den inledande teoridelen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s