Noterat

Här samlas kortare reflexioner mestadels föranledda av vad som kan läsas i media. Jag kommer som vanligt att ha ett speciellt öga till vår största morgontidning, den ”oberoende liberala”.

                                                               4 juli                                                 

Med anledning av tioårsjubilerande rutbidraget gör Nina Björk några reflexioner över samhällsutvecklingen: När Sverige la ut livet på entreprenad. När traditionella industrijobb exporteras eller ersätts med robotar måste pengar tjänas och vinster göras på andra sätt. Som när skola, vård och omsorg privatiseras för att överföra skattepengar till ägarna. Eller när nu nya aktörer framträder för att städa människors hem, tvätta och leverera mat till dörren. Också med skattepengar inblandade. Björk påpekar att ”så snart ett problem identifierats under de senaste decennierna … så har ju också ett nio bokstäver långt svar formulerats: m-a-r-k-n-a-d-e-n”. Hon skriver dels om de olika villkoren för köpare och utförare av tjänsterna men också om vad som händer med livet när det utan hejd flyttas ut på dessa marknader.

Naturligtvis får hon ”liberala debattörer” och ledarskribenter på sig. Hon har själv svarat mycket bra och jag tänker inte diskutera rut specifikt, bara upprepa ett av mina vanliga teman: vad som egentligen pågår i dessa ”debatter” – det här refererade har i DN rubriken Debatt, att resonemang aldrig möts med resonemang utan bara med tal inifrån den kritiserade maskinen, och att detta ”fungerar”.

De ”liberala debattörerna” är i allmänhet sluggertyper som tar till vilka argument som helst för nedgöra vemhelst som framstår som ”vänster”. Fredrik Segerfeltdt menar t ex att Björk är auktoritär som lägger sig i andras vandel. DN:s Lisa Magnusson tar fram moralism-kortet samt det verkligt låga knepet att vänstern skulle förakta dem som utför kritiserade tjänster. Detta har brukats förut på samma ledarsida; när skandalföretagen inom omsorgen var på tapeten framställdes kritiken av dem (och den föregående privatiseringen) som ett angrepp på företagens anställda.

Lever man i den liberala ideologi enligt vilken det fundamentalt bara existerar individer, marknader (formade utifrån individernas behov och önskningar) och störningar i form av stat och politiker, är naturligtvis varje försök till diskussion om samhälle, ekonomiska strukturer och makt något som överhuvudtaget inte kan uppfattas, det tillhör en dimension som man inte har tillgång till. All kritik uppfattas som angrepp på Individens Frihet, som moralism osv. Allt förs ned på individnivå, dvs den enda nivå som får uppfattas.

Detta påtalar Björk, åtminstone till hälften, när hon säger ”Felet är när människor inte ser det här utan tror att nu bestämmer ingen och att all kritik mot det rådande därför är ett försök att inrätta en makt i ett annars maktlöst samhälle”.

Men denna ideologi är också vad som oupphörligt och aktivt framställs, t ex på liberala ledarsidor. Man talar till läsare som är denna världs subjekt och skall så förbli. Man bidrar aktivt till att performativt skapa dessa subjekt. Subjekt som ”tror” och som ser sig angripna av ”vänstern” och kulturmarxister. Men det är inte tron som talar, det är maskinen själv. Till de strukturella villkor som kritiken gäller, och som liberalen inte kan uppfatta, hör att hen talar som hen gör.

Magnusson påstår att ”vänstern och högern utgår från olika ideologier”. Nej, ingen utgår från ideologi. Vänstern och högern förhåller sig olika till det rådande produktionssättet, de redan givna produktions- och maktförhållanden som ingalunda är grundade i ”ideologi”. Men som till delar reproduceras genom ideologi. När Magnusson praktiserar ideologi är det inom en sådan ideologisk apparat, ägnad att skapa och underhålla systemets subjektiviteter, vilket ligger utanför vad som kan uppfattas inom ideologin ifråga.

Dessa saker hade Björk kunnat påtala tydligare. Det behövs kritik inte bara av det ekonomiska systemet utan även av dess ideologiska sätt att reproducera sig, bl a genom strategier för att upprätthålla icke-reflekterande subjektivitet. Det här är samma resonemang som jag förde i mitt senaste inlägg Om kapitalismens frihet 3. Det efterlysta är alltså kritik som skapar det ”utanför hegemonin” från vilket hegemonin blir synlig. Bl a genom att påvisa och benämna vad ideologin gör.

 

                                                 21 mars                                  

Jonas Sjöstedt och Annie Lööf är på debatturné.

– Debatterna blir väldigt ideologiska och det blir tydliga politiska konflikter. … Våra debatter blir mycket friskare och tydligare ideologiskt och det märks att folk uppskattar det, säger Jonas Sjöstedt.

– Syftet är inte att vi ska komma överens och kompromissa, syftet är att visa på ideologiska skillnader. Det blir mest ideologisk spänst med Jonas Sjöstedt. Att stå och tycka nästan likadant hade inte gjort att vi fått fullsatta lokaler, säger Annie Lööf.

Vi har båda identifierat varandra som personer med ett schyst förhållningssätt till varandra men att vi också vågar ha tuffa ideologiska debatter.

Några påpekanden från denna bloggs althusserska utgångspunkter:

Det finns inget sådant som ”ideologisk debatt”. Ideologier debatterar inte, de talar till sina subjekt för att utvinna bekräftelser. Vad vi bevittnar är en gemensam metaideologisk praktik. Där talas i namn av olika ”ideologier”, som om samhällen var grundade i vinnande idéer om hur de bör vara inrättade. Som om ”debatterna” tillhörde denna samhällsdanande tävling mellan ”ismer”. Metaideologin maskerar vad de egentliga ideologierna (inklusive den själv) gör.

Kapitalismen är inte grundad i en ”ideologi”. Den är ett ekonomiskt system tillkommet genom en rad faktorers historiska sammangåenden. Däremot är den förenad med en ideologisk apparatur som verkar för dess reproduktion. Ideologin ifråga talar till de i systemet inneslutna subjekten för att framkalla olika bekräftelser på denna deras inneslutning, men i positiva termer av ”frihet” osv. När Centerpartiet säger på sin hemsida ”Vi tror på människors egen förmåga att bestämma över sitt liv”, är det ideologi som talar till ”människor” som uppfattar att deras livsvillkor ligger i deras egna val, underförstått avskilt från såväl kollektivt agerande som strukturella villkor. De borgerliga partiernas politik för företagens frihet förenas alltid med ideologi som bara talar om och till ”människorna”. ”Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik.” (Ur moderaternas partiprogram.)

Inte heller övervinnande av kapitalismen utgår från ideologi. Det är politik som artikulerar de fundamentala konflikterna och sekundärt förenas med nya ideologiers framväxt.

Att inte göra dessa distinktioner mellan ekonomi, politik och ideologi, att tvärtom säga att motsättningarna är ideologiska, är som sagt att praktisera en gemensam metaideologi, i vilken t ex ”socialister” och ”liberaler” kan spegla sig själva som sådana inom det bestående. Man kan tycka att det bara är en fråga om ord. Att byter man ”ideologisk” mot ”politisk” så är allt bra. Men metaideologin kvarstår som uteslutning av ideologikritiken, övervinnandet av de faktiska ideologier som binder människor vid de kapitalistiska förhållandena. Försök att skapa politiskt engagemang möter alltid de redan dominerande subjektivitetsformerna, och att utan hänsyn till detta hålla upp plakat med de egna slagorden bekräftar bara rådande maktförhållanden. Politiken som intervenerar i de kapitalistiska förhållandena måste även intervenera i reproduktionens ideologier – de som talar till arbetstagare, kunder, konsumenter och väljare, alla fria att bestämma över sina liv – och slutligen förenas med egen ideologi som talar till Kritiker av såväl det ena som det andra. Till att börja med behövs förstås ett strikt språk för denna problematik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s