Noterat

Här samlas kortare reflexioner mestadels föranledda av vad som kan läsas i media. Jag kommer som vanligt att ha ett speciellt öga till vår största morgontidning, den ”oberoende liberala”.

                                                 21 mars                                  

Jonas Sjöstedt och Annie Lööf är på debatturné.

– Debatterna blir väldigt ideologiska och det blir tydliga politiska konflikter. … Våra debatter blir mycket friskare och tydligare ideologiskt och det märks att folk uppskattar det, säger Jonas Sjöstedt.

– Syftet är inte att vi ska komma överens och kompromissa, syftet är att visa på ideologiska skillnader. Det blir mest ideologisk spänst med Jonas Sjöstedt. Att stå och tycka nästan likadant hade inte gjort att vi fått fullsatta lokaler, säger Annie Lööf.

Vi har båda identifierat varandra som personer med ett schyst förhållningssätt till varandra men att vi också vågar ha tuffa ideologiska debatter.

Några påpekanden från denna bloggs althusserska utgångspunkter:

Det finns inget sådant som ”ideologisk debatt”. Ideologier debatterar inte, de talar till sina subjekt för att utvinna bekräftelser. Vad vi bevittnar är en gemensam metaideologisk praktik. Där talas i namn av olika ”ideologier”, som om samhällen var grundade i vinnande idéer om hur de bör vara inrättade. Som om ”debatterna” tillhörde denna samhällsdanande tävling mellan ”ismer”. Metaideologin maskerar vad de egentliga ideologierna (inklusive den själv) gör.

Kapitalismen är inte grundad i en ”ideologi”. Den är ett ekonomiskt system tillkommet genom en rad faktorers historiska sammangåenden. Däremot är den förenad med en ideologisk apparatur som verkar för dess reproduktion. Ideologin ifråga talar till de i systemet inneslutna subjekten för att framkalla olika bekräftelser på denna deras inneslutning, men i positiva termer av ”frihet” osv. När Centerpartiet säger på sin hemsida ”Vi tror på människors egen förmåga att bestämma över sitt liv”, är det ideologi som talar till ”människor” som uppfattar att deras livsvillkor ligger i deras egna val, underförstått avskilt från såväl kollektivt agerande som strukturella villkor. De borgerliga partiernas politik för företagens frihet förenas alltid med ideologi som bara talar om och till ”människorna”. ”Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik.” (Ur moderaternas partiprogram.)

Inte heller övervinnande av kapitalismen utgår från ideologi. Det är politik som artikulerar de fundamentala konflikterna och sekundärt förenas med nya ideologiers framväxt.

Att inte göra dessa distinktioner mellan ekonomi, politik och ideologi, att tvärtom säga att motsättningarna är ideologiska, är som sagt att praktisera en gemensam metaideologi, i vilken t ex ”socialister” och ”liberaler” kan spegla sig själva som sådana inom det bestående. Man kan tycka att det bara är en fråga om ord. Att byter man ”ideologisk” mot ”politisk” så är allt bra. Men metaideologin kvarstår som uteslutning av ideologikritiken, övervinnandet av de faktiska ideologier som binder människor vid de kapitalistiska förhållandena. Försök att skapa politiskt engagemang möter alltid de redan dominerande subjektivitetsformerna, och att utan hänsyn till detta hålla upp plakat med de egna slagorden bekräftar bara rådande maktförhållanden. Politiken som intervenerar i de kapitalistiska förhållandena måste även intervenera i reproduktionens ideologier – de som talar till arbetstagare, kunder, konsumenter och väljare, alla fria att bestämma över sina liv – och slutligen förenas med egen ideologi som talar till Kritiker av såväl det ena som det andra. Till att börja med behövs förstås ett strikt språk för denna problematik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s