Några ord om kapitalismens frihet

Del 2, del 3. Delarna är helt fristående från varandra.

I en ”debattreplik” i DN bemöter ”debattören” Fredrik Segerfeldt en tidigare artikel  av Kajsa Ekis Ekman. Respektive titlar är Fascismen och kapitalismen sitter i samma båt och Kapitalismens frihet är fascismens själva motsats. Ekis Ekman gör analyser och för resonemang, bl a hur kapitalism och fascism ”vandrar parallellt: den ene verkställer men är tyst, den andre säger det högt”. Fascismen ”frodas i ett vakuum, när samhället förklarar att alla är lika men inte har en tanke på att omsätta det i praktiken.”

I Segerfeldts artikel finns mindre av resonemang. Ekis Ekman står bara för ”nyspråksfantasier” och ”skruvade teser”, själv representerar han Friheten.

Jag kommer inte i första hand att diskutera fascismen utan vad en liberal ”debattör” gör när han debatterar och vad det står för. Utöver det uppenbara att han försvarar ett samhälle utan tankar på att omsätta sina vackra ord i praktiken.

När liberalerna talar om friheten är den givna motfrågan ”vems frihet talar du om egentligen?”. Det är också lätt att peka på hur Segerfeldt vanställer allt Ekis Ekman skriver. Men den stora lögnen är i stort sett fördold och vid närmare påseende ingen lögn i vanlig mening:

För att få ihop sina skruvade teser är Ekis Ekman tvungen att ignorera kapitalismens underliggande ideologi: liberalismen.

Sedan anstränger sig Segerfeldt att ”förklara” hur liberalismen är fascismens motsats.

Där fascismen är monolitisk och auktoritär är liberalismen pluralistisk och rebellisk. Det är därför kapitalismen är så sprudlande. Medan fascismen är organiskt korporativistisk är liberalismen konkurrensinriktad, med kreativ förstörelse i centrum. Där fascismen är kollektivistisk är liberalismen individualistisk.

Också här finns förstås en del invändningar att göra. Liberalismen dyrkar Individen för att förekomma varje strukturtänkande såväl som kollektiva, politiska förändringar som skulle hämma kapitaltillväxten. Och vad för slags individualism är det som marknaderna och konsumtionen egentligen erbjuder? Och så vidare.

Men att Ekis Ekman kan ”ignorera kapitalismens underliggande ideologi” beror på att något sådant inte existerar. Kapitalismen är en själ- och hjärtlös maskin där pengar skall bli mer pengar hos dem som äger de första pengarna. Och där vi  måste tillägga att profitbegäret är mindre bestämmande än kapitalförmeringens egna immanenta villkor. Där, som något underliggande, finns ingen ”ideologi” av något slag. Ideologin som något annat än ekonomi, kunskap, politik och andra kvaliteter kommer efteråt, för att interpellera systemets subjekt i olika positioner (”arbetsgivare och arbetstagare”, ”aktörer och kunder” osv) och förekomma kritik. Den liberala ideologin tillhör onekligen kapitalismen men på dess reproduktionssida. Segerfeldt tillskriver Ekis Ekman ”fantasin” ”Och liberalismen finns inte”. Men det är ingen fantasi. Den liberalism som Segerfeldt talar om finns verkligen inte. Det som existerar är a) ett ekonomiskt system byggt på exploatering och b) den liberala ideologi som Segerfeldt praktiserar som förnekande av a) på det att a) skall fortleva, innefattande c) fantasin att kapitalismen är ideologidriven.

När Segerfeldt påstår att liberalismen är grund för kapitalismen är det därför inte bara ett felaktigt påstående i stil med att säga att B kommer före A i alfabetet. Ett misskännande av att liberal ideologi liksom all ideologi kommer efter det som den söker bekräfta. Vad han gör är att som aktör (snarare än ”debattör”) inom en ideologisk apparat praktisera dess ideologi, dvs det egentligt ideologiska, en tankens tillslutning som inte handlar om dimridåer så mycket som strikt reglering av vad man talar om och vad man inte talar om. Och reglering av vad man som individ måste bejaka för att vara fri, dvs ett liberalt subjekt.

Detta sker på två nivåer. Att säga att kapitalismen är ”pluralistisk och rebellisk”, rent av ”sprudlande”, är ett utflöde av hur en maskins fungerande kräver att den inte uppfattas som en maskin. Jämför med när moderaterna säger ”vi älskar människor” när de menar ”vi älskar pengar”. Det vill säga, det är vad pengarna för sin förmering kräver att de skall säga. Det är pengarna själva som talar genom dem. När pengar blir substitut för liv måste de låtsas att de är liv. Krig är fred. Det talet blir till ideologi inom den apparatur som kapitalismen försett sig med. Sedan drar Segerfeldt ner det hela på sandlådenivå genom att säga att det är Ekis Ekman som talar nyspråk.

Dessutom ser vi hur specifik ideologi (liberalismen interpellerande homo economicus) verkar tillsammans med metaideologi. Frågan är inte bara exakt hur maskinen kräver att bli omtalad (t ex att den är ”sprudlande”), det skall sägas att det som inte drivs av annat än inre expansionskrav drivs av ideologi. Det ljugs på en högre nivå, och nivåerna förutsätter varandra. Metaideologin c) är det praktiserade förnekandet av både a) och b). När man börjar debattera liberalism kontra andra ismer är man fången i en insida utan utsida. Bara alla ismer får vara med tycks debatten fullständig. Ingen debatterar debatten som sådan eller idealismen som säger att samhällen är grundade i ismer. Ja, idealismen behöver inte vara explicit på den punkten; antagandet ligger i debatternas form, när man talar som om ismerna är det grundläggande. Det är där, i den genom påbjudna praktiker upprätthållna slutenheten med individer som identifierar sig som x-ister eller y-ister, som det ideologiska ligger, inte i innehållet i olika ismer. Debatterna med sitt som om är metaideologins apparat, dess materiella existens som förekommande av ideologikritik på båda nivåerna samt av kapitalismkritik.

Debatterna ger sken av ”pluralism”, men med deras utformning har en ”sida” alltid redan ”vunnit”. Vilket betyder att där inte finns några ”sidor”, att debatterna som helhet verkar inom det bestående. Därför är det inte heller så att Segerfeldt bara är ”partisk”, att han talar för en ”sida”, att han ”tjänar borgerliga intressen”. Han talar inifrån den maskin där det inte finns några sidor. ”Det finns inga alternativ.” Den kapitalistiskt bestämda samhällsformationen med sin ideologiska apparatur är som helhet en insida utan utsida. Där regerar blind tillväxt (primärt) och profit, och språkets inverteringar av verkliga förhållanden är lika maskinella/instrumentella.

En maskin kan inte tänka men fungerar i enlighet med sin historiskt etablerade konstruktion. Vars relativa stabilitet i kapitalismen fall främst ligger i att den utgör våra ”reella existensbetingelser”, där även det livsnödvändiga produceras. Därför har Segerfeldt ingen analys att erbjuda, han kan bara avfärda Ekis Ekmans text med invektiv. Hade det behövts hade han kunnat ta fram Nordkoreakortet. Tankeförbudet gäller i första hand  för de borgerliga ideologerna själva. Det är maskinens inre tvång att accelererat producera varor och numera ”upplevelser” som måste ”beskrivas” som att kapitalismen är såväl sprudlande som ideologidriven. Tankesmedjors och pr-avdelningars ansträngningar härvidlag är inte kreativa i någon annan mening, allt är systemimmanent.

Och därför kan han inte avvisa fascismen annat än på det ideologiskt fastslagna idéplanet. Han kan inte säga något om dess samband med kapitalismens kriser, inte heller om populismen som reaktion på en utveckling där under pengarnas primat ”allt fast förflyktigas” (därav fantasier om att återvända till en förlorad guldålder).

Populismen är antiliberal, men genom att förskjuta samhällets (klass)konflikter till att gälla ideologiskt konstruerade syndabockar kan den tjäna som en mörk sida av reproduktionen av produktionsförhållandena. Fascismen och mer allmänt populismen åtföljer liberalismen som det komplementära ideologiska sättet att upprätthålla status quo. Kapitalismens ojämlikhet får förskjutna uttryck i fascismens auktoritära ideologi, andra förskjutningar än liberalismens.

Segerfeldts ideologiska praktik tillhör det dominerande skapandet av subjektiviteter motsvarande kapitalismens rollfördelning. Just för att systemet inte har något hjärta men skall bäras av verkliga människor med hjärtan behöver det sedan en överbyggnad där ständigt pr-arbete skall ge det ett pluralistiskt och rebelliskt ansikte. Vilket kan vändas även mot fascismen, eller snarare bort från den som ett janusansikte, vars mörka sida framspringer ur kapitalismens klyftor.

När Ekis Ekman säger att kapitalismen åtföljs av fascism, är det inte för att det är något som kapitalismen medvetet driver fram, så som det blir i Segerfeldts ”tolkning”. Om religionen för Marx var ”hjärtat i en hjärtlös värld” är fascismen hjärtlösheten elaborerad (men förvrängd). Liberalerna må som inre motivation ha ett äkta frihetspatos grundat i förra seklets erfarenheter av fascism och stalinism, men vad gäller ”debattörer” och ledarskribenter har det helt uppgått i apologi för kapitalet och de är inte de bäst lämpade att stå emot fascismen. Även de är för övrigt på sitt sätt populistiska när de framställer en konflikt mellan ”politikerna” och individernas ”egenmakt” (”valfrihet” på marknaderna).

Kritikens uppgift är inte att ”bemöta” det sagda utan att visa dess kontext genom att skapa ett språk för den. Innefattande att försvara ett strikt ideologibegrepp som flyttar ”debatten” kring ”kapitalismens underliggande ideologi” till att gälla vad sådan ”debatt” står för. Var det ideologiska ligger. Detta för att skapa den utsida som annars inte medges utrymme. Först som sist som en fråga: vill vi leva under ett system som inte låter sig omtalas annat än genom lögner och ren instrumentalitet?

 

Tillägg:
Efter att jag publicerat ser jag att Ekis Ekman skrivit ett svar till Segerfeldt. Där hon bl a konstaterar att ”Kapitalismen har ingen ideologi”. Här vill jag återanknyta till mina kommentarer till hennes artikel Nyliberalismen: Så funkar den. Vi är nog överens både om att kapitalismen inte har någon underliggande ideologi men däremot (som kapitalistiskt bestämd samhällsformation) försett sig med subjektivitetsskapande ideologi. Och att den senare ideologin behöver innefatta fantasin om kapitalismen som frihetsideologi.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s